I går var Maken på skjutbanan hela dagen och jag traskade runt i skogen för det var fint väder och jag vill ta vara på det. När jag läser det svenska vädret är det inte alls lika fint och varmt och jag ska snart spendera en vecka i Sverige. Känns inte alls roligt att byta plus grader och sol mot minusgrader och skitväder. Kul är det att jag ska på bröllop på lördag och jag har faktiskt efter mycket letande hittat en klänning. Har några klänningar hemma som inte fick godkänd av olika anledningar, mest för det såg ut som jag skulle hålla en jobbpresentation inför 200människor och inte som en bröllopsgäst. Tog mig ganska många timmar törs inte räkna efter hur många, men jag vet att jag kollat på mer än 3000klänningar. Kunde inte bestämma mig så jag köpte två och har en plan för båda. Jag fick en förmiddags funderande när klänningarna kom. För posten ringde på porttelefonen, och det här var en av dem veckorna då vi hade hantverkare som kom. Brevbäraren ringer och jag svarar, han säger något på tyska och jag ger mitt standard svar, Ich sprech nicht deutsch but english is fine.
-Ah ok it’s the boss…
-I’m sorry?
-The boss!
Här börjar ju jag fundera på vilken boss, varför skulle MAkens chef komma hem till oss halv nio en tisdag morgon det verkar inte klokt då Maken är på jobbet och hans chef också borde vara där. Jag har ju ingen chef eftersom jag inte har ett jobb. Kan det vara hyresvärden kanske? Hmm……
Jag trycker på låsa-upp-ytterdörren-knappen och börjar vänta på att någon ska komma. Men det kommer aldrig någon och vid lunch tid trillade polletten ner, han sa ju Die post men de pratar väldigt otydligt. Mycket riktigt när jag går ner till brevlådan så sitter det en ilsken lapp på utsidan. Den ser ilsken ut iaf, jag vet ju faktiskt inte vad det står på den då min tyska kurs börjar i mars.
Maken hade så roligt på skjutbanan att vi ska dit någon helg framöver, han är övertygad om att jag kommer ha minst lika roligt. Eftersom jag tror han kan ha rätt så tänker jag snällt följa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar