Paul Klee

Mamma ville besöka Paul Klee för att titta på hans tavlor så vi drog dit efter att vi vinkat av syrran som styrde kosan hemåt och maken som gick till jobbet.

Han har fått en ganska rolig byggnad som syns från motorvägen bland annat, och det visade sig att han varit delaktig i designen. Hur många konstnärer har fått designa sitt eget konstcentrum, det kan inte vara många. Jag tänkte att Paul är väl som många andra konstnärer och har sin grej. Men det har han inte, han gjorde lite skulpturer, målade med olika färger, former, material och tekniker. Så det var kul att se och jag undrar om jag hade uppskattat en stor utställning av Monets alla näckrosor.

Vi tog en lunch inne på museet, och noterade ett speciellt arrangemang för teet. Vi fick vatten i den stora koppen och en av de små, den andra lilla koppen var tillför tebladen. Skeden var lite fint krökt för att man skulle kunna hänga den på kanten eller liknande. Men det såg nästan ut som någon försökt sig på ett konstverk.

Vi hade lilla bilvakten med oss, som inte alls var lika road av utflykten som vi andra.

Liechtenstein

Vi åkte till Liechtenstein för att äta lunch och skicka vykort. Jag hade inte varit i Liechtenstein innan så jag tänkte det kunde vara kul att åka dit och eftersom vi kom dit vid lunchtid så passade det bra att hitta ett ställe för att äta.

En liten modell vi fick syn på i staden Vaduz som är huvudstad i Liechtenstein. Ska jag gissa så gissar jag på att det är en modell av furstens hus.

Här bor deras furste Hans-Adam II. Man kan promenera upp och se huset på närmare håll men eftersom det är en privat bostad får man inte komma alltför nära, dessutom var vi för hungriga för att klättra upp.

Lite konst på torget i Vaduz. Vi hade svårt att hitta ett matställe vi gick runt runt runt. Första stället som vi läste menyn på nobbade vi för att slemtallrik inte lät speciellt gott. Andra stället nobbade vi för att folk rökte inomhus samt att de serverade bara mat für die kleine hunger, vi hade die grosse hunger.
Tredje stället var ett hotell som nobbades för att det var ett hotell. När vi kom hem och läste i guideboken visade det sig att hotellet är berömt för sin goda mat och man bör äta där. Efter mycket promenerande och diskussion så valde vi första stället med slemtallriken.

Så här ser en slemtallrik ut. Det var ganska gott även om det kryddat väldigt sparsamt. Vi skrev våra vykort och sen vände hemåt igen. Tog långtid att köra hem, först rusningstrafik som märktes när vi närmade oss Zürich och sen lite snöoväder när vi närmade oss Bern. Trafiken flöt så fint om än långsamt 70km/h på motorvägen i rusningstrafik det är bättre än Stockholms och Hamburgs som står i princip still.

Schilthorn

Vi firade födelsedagen på söndagen för att alla skulle kunna vara med då maken var tvungen att jobba på måndagen som var den riktiga dagen. Vi gjorde en utflykt till Schilthorn för att äta lunch på restaurangen Piz Gloria, känd från filmen I Hennes Majestäts Hemliga Tjänst med James Bond. 

Vi parkerade precis bredvid skärmflygarnas landningsbana, han kom susande riktigt snabbt och ganska nära våra huvuden. Väldigt bra miljö för skärmflygning med alla toppar som man lätt kan ta sig upp på. 

Här är vi på väg upp och de där husen tror jag man bara når med skidor, ser så ut i alla fall. 

Den här skidbacken ser väldigt härlig ut, skulle gärna prova den någon dag.

Vi kom så småningom fram, det här är Piz Gloria. De hade planer på att bygga en restaurang här men enligt vad jag läst så fanns det vissa finansiella problem. De problemen löste sig när James Bond ringde och frågade om ett samarbete. Det samarbetet har nog visat sig vara ganska lönsamt för båda parter. 

Guldcirklarna är en del av inredningen som man kan se i filmen annars var ganska mycket utbytt. Restaurangen snurrade runt, det var lite speciellt. Vi såg alla toppar man kunde och Hnokki fick också vara med inne på restaurangen. 

Loggan fanns på allt, fönstren, koppar, servitörens kläder, porslinet och allt annat man kan tänka sig. Lite fånigt blev det kan jag tycka.

Det här är en moccaparfait som flamberas dvs den brinner och den borde ha fått brinna betydligt längre än den gjorde. Det snålades knappast med alkoholen och såsen var alldeles för stark för min smak, tror nog att syrran håller med om det. Maken tog det säkra och åt glass istället. 

Nere till höger syns linbanan som vi åkte med, och ingen av oss klagade på utsikten.

Vi hade tur med vädret och visst skulle det vara skoj om jag kunde berätta namnet på dessa toppar. Men det kan jag inte, känner bara igen Jungfrau.

Någon behöver skotta fram sina hus. Jag undrar om det är husen som James Bond åker skidor över i filmen. Vi var tvungna att kolla på filmen innan vi åkte dit och sen se den en gång till efter vi varit där. 

När Hnokki charmat två asiatiska tjejer och en kille i röda termobyxor så var det dags att ta linbanan ner. 

Jag släppte Hnokki fri en stund så han skulle få sträcka lite på benen då det inte var så mycket folk och han inte kunde rymma så långt. Så han skuttade runt alldeles överlycklig, först sprang han fram till killen och fick sig en liten gosning innan han försvann ur mitt synfält. När jag får syn på honom så står han mellan tjejerna och viftar glatt på svansen, jag fick ropa ett par gånger innan han kom. Då skäms man lite över att man har en ouppfostrad hund. När vi väntade på linbanan ner så kommer både killen och tjejerna, killen hälsar och klappar Hnokki lite medan tjejerna vill fotografera honom. Då slutar man skämmas över hunden. En helt normal händelse, Hnokki lyckas charma ungefär alla.

Besök av familjen

Stora delar av min familj kom och hälsade på några dagar omkring födelsedagen. Först kom syster på fredagskvällen sen hämtade vi mamma och pappa på lördagsförmiddagen.

 

Här tänkte syrran och jag äta, en restaurang som inriktat sig på vegetarisk och ekologisk mat. Men vi hittade inte dit. Nu vet jag varför, vi letade på helt fel ställe.

Efter en god nattsömn så hoppade vi in i lilla bilen och åkte för att plocka upp mamma och pappa i Genf. Det var betydligt fler folk på flygplatsen då än på bilden, så som det alltid är.

Det här är Nyon, en stad på den schweiziska Rivieran. Där vi stannade till för att äta lunch.

Mindre blommor och mer snö var det när vi var där. Solen sken precis som på bilden.

Vi lunchade med dom här gubbarna. Vi lyckades hitta restaurangen dit lokalborna går för att äta, det är dit man ska gå och äta som turist säger maken.

Lite sjömanstema, men så låg restaurangen i en stad vid vattnet. Fisk fanns självklart med på menyn, samt lokalproducerat vin.

Runt LacLeman ligger de Schweiziska vingårdarna, jag hoppades på att vi skulle hitta en liten butik där vi kunde köpa lokal- och närproducerat vin. Ju längre vi körde desto mörkare blev det, ingen liten öppen butik i sikte alls. Började se skyltar till Vinorama så jag körde dit. Trodde att det bara var den lilla parkeringsplatsen som syns lite på bilden och att vi skulle kunna se ut över sjön och vingårdarna. Riktigt så var det inte.

Det var en butik med vin, gott vin som allt är producerat i området. Vi fick se en film om en av vinodlarna i krokarna. Man fick sälja honom under ett år och det verkar som vinproducenterna har fullt upp året om.

Här är en fin bild av LacLeman, Genèvesjön, lake Geneva, Genfersee eller vilket språk man nu pratar. Kärt barn har många namn.

Val av lägenhet

Innan jag flyttade ner skickade jag maken Bern-runt i jakt på en lägenhet. Jag satt hemma i Sverige och kollade lägenheter på nätet och sen skickade iväg maken för att ta sig en titt. Efter ganska många lägenhetsvisningar så stod valet mellan två lägenheter i samma område, men ganska långtifrån varandra.  Vilket inte spelade någon roll då jag aldrig varit i området och visste absolut ingenting mer än att maken skulle få cykelavstånd till jobbet. Det var någon som var nyfiken på hur den andra lägenheten såg ut, den som jag valde bort. Jag har glömt vem det var så jag postar bilderna här och hoppas på att personen fortfarande tittar in här då och då i bloggen-som-aldrig-uppdateras. Först kommer lägenheten som ratades, det var inget enkelt val men det blev väldigt bra. Speciellt med tanke på att vi nu bor nästan på landet och den andra lägenheten ligger vid en stor vältrafikerad väg.

Här är mäklarbilderna från den lägenhet som jag valde.

Det var ljuset och rymden som var avgörande, för mig. Jag upplevde att maken inte brydde sig så mycket.