torsdag 13 oktober 2011

Var hör jag hemma

Träffade ett par kompisar på stan för en promenad till en språkskola, vi behöver ta tag i tyskan. Det lät bra i teorin att man fick göra ett prov för att dem ska se på viken nivå man ligger, väldigt bra tänkt i teorin i alla fall.
Vi satte oss och gjorde provet,  min kompis lämnade in sitt för rättning först och det gick snabbt. De kom snabbt fram till på vilken nivå hon låg på. Sen är det min tur det gick inte lika snabbt, hon börjar ställa frågor om jag pratar mycket tyska i jobbet(hade jag gjort det hade jag knappast varit där mitt på dagen en torsdag) eller hemma. Vad har jag för förhållande till tyskan egentligen?
Vi kom aldrig fram till vad jag och tyskan har för förhållande. Hon visste inte om jag borde vara i nivå 1,2 eller 3. Hon nämnde att de grupperna är ganska så fullbokade så om jag börjar nivå 2 men den är för lätt kunde det vara problem att byta till nivå 3.
Efter lite dividerande så säger jag att jag ska rådfråga maken innan jag bestämmer mig. Jag ville inte bestämma mig just där och just då. Ville hem och räkna på ekonomin och jämföra med andra skolor men det sa jag ju inte utan skyllde på maken helt och hållet.
- För det är han som betalar eller?
- Jajo det stämmer så det är inte mer än rätt att han får ha en åsikt.
- Men det är du som ska bestämma inte han.
-Ehh mmm
-Om han börjar bestämma åt dig, ska du skilja dig.
-mmmm okej, jag tänkte bara prata med honom och få hans syn på saken om han tycker det verkar som en bra kurs och skola. Vi brukar prata med varandra och fråga vad vi tycker om olika saker.
-Du ska fatta beslutet om vad du vill göra, kom ihåg det.

Jag börjar vänja mig vid att folk kan fråga vad som helst på ett helt annat sätt än man gör i Sverige. Jag tror att män här gifter sig med kvinnor av andra orsaker än kärlek i många fall. Känns som hon bekräftade det och jag antar att hon menade väl, att min make inte ska utnyttja mig bara för att han tjänar pengarna.
Hon skulle bara veta att om maken tänker sätta sig emot något jag vill göra utan ett väldigt bra skäl, så får han ingen mat och att jag inte kommer berätta var saker finns i lägenheten. Kan han gå runt här hungrig och leta efter saker han inte kommer hitta. :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar