Jag åkte i väg en timme för att handla mat, när jag kom hem tyckte jag det var konstigt att Hnokki inte kom ut i hallen och hälsade som han brukar. Först trodde jag han låg och sov någonstans, det brukar ju inte hindra honom annars men någon gång ska vara den första. Sen trodde jag han rymt för han kom inte när jag ropade och inte ett ljud gav han ifrån sig.
Så här ser han ut när han blir tagen på bärgärning och skäms. Han vet att han inte får vara på övervåningen och blir man hittad i trappan är det svårt att övertyga matte om att man inte alls varit busig.
Öronen bakåt, huvudet neråt, svansen inte rullad för att göra ögonen så stora det går och inte ett ljud gav han ifrån sig för han hoppades väl att jag inte skulle se honom. Jag började skratta åt honom när jag fick syn på honom, det gick inte att låta bli.
Vi hade ställt en flyttkartong som hinder för att han inte skulle kunna ta sig upp. Troligtvis har han klämt sig förbi på sidan och sen inte kunnat komma ner. Hade han kunnat ta sig ner igen så hade han gjort det och spelat oskyldig när jag kom hem, det är jag säker på. På den timmen jag var borta hann han även tugga i sig min fina stiftpenna. Jag vet inte om vi ska vara glada eller inte, att han äter upp pennor är billigare än att han sätter i sig våra skor eller sladdar, en busig hund är en frisk hund har jag hört. Men det är väldigt irriterande att inte få ha pennorna ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar