måndag 29 oktober 2012

Vintertid

Nu är det verkligen vintertid, fick sova en timme längre samt att man vaknar upp till ett helt vitt landskap. Tror att min blommande lavendel och knoppande rosor fått sig en liten chock nu.





Det går att åka pulka, jag har inte gjort det men grannbarnen. Hnokki är överlycklig och springer fram och tillbaka mellan balkongen och vardagsrummet. Jag måste lära honom att städa efter sig också.








söndag 28 oktober 2012

Maken flydde

Jag tog hunden till veterinären för att kastrera honom, det var ingen rolig dag. Vi åkte dit tidigt på morgonen och han var väldigt glad att komma dit då han gillar veterinären, för man får mycket godis. Han är nog inte lika vänligt inställd nu, han var väldigt stressad och gnällig när jag hämtade honom. Han hade även en fin tratt runt huvudet som knycklade till öronen lite grann så han hade problem med att gå i trappor och hoppa upp i bilen, det gick inte alls. Eller så berodde det på att han var lite groggy efter narkosen men ska jag gissa så gissar jag på tratten. Skaffade en munkorg åt honom för att han inte ska slicka och tugga på stygnen, han ser ut som hundversionen av Hannibal Lecter.
När jag lyckas få med mig hund och två stora kassar mat från garaget till lägenheten, tar jag maken på bargärning när han packar resväskan i rask takt. Han blev rädd att det var hans tur sen och flydde istället.
Så skulle det kunna vara, eller så packade han väskan för han skulle resa till Ungern dagen efter. Han kommer frysa när han kommer hem, han åkte i sin tunna jacka för det var 15grader och sol. På gränsen mellan jacka och tröja. Nu är det minusgrader och så pass mycket snö att man kan åka pulka. Man kan tro att det här kvalificerar en hämtning på flygplatsen men inte då, jag tänker inte åka bil så länge bilen har sommardäck och det är vinterväder. Kanske ska kolla om däckfeén har bytt däck under natten, eller måste man göra det själv?

måndag 22 oktober 2012

Tankar

Det är fascinerande att man kan komma och tänka på någon när man gör något. När det kommer till paintball kommer jag alltid tänka på herr Barbar. De gånger jag ska köra i gång diskmaskinen tänker jag på min kompis som provade att köra diskmaskinen med handdiskmedel istället för maskindiskmedel, lagom innan en grillfest. För er som inte provat så skummar det tydligen ganska ordentligt. Enligt google kan det se ut så här;

När jag går i trappan upp så tänker jag att min kompis hade rätt som sa att stegen är högre än en normal trappa.
När jag gör béarnaisesås tänker jag på farmor som hade sitt speciella uttal.
När jag kokar ägg tänker jag på julen 2011 och pappa. Maken lämnade av mig hos mina föräldrar på en av mellandagarna, det var ganska tidigt innan frukost för mig. Det första jag lägger märke till är att dörren till det rummet jag brukar sova i när jag är där är stängd, lite fundersam blev jag. Ganska tyst var det i huset så jag undrade om alla låg och sov, men som tur var hittade jag pappa i köket som var i fullfärd med att göra frukost. Helt plötsligt när man vänder sig om i köket så står min brors kompis där, väldigt oväntat för mig. Hon hade tydligen spelat spel med mina syskon kvällen innan och sovit över istället för att åka hem till sig, det var hon som var den mystiska gästen i "mitt rum".
Pappa frågar hur vi vill ha våra ägg och kompisen svarar att hon vill ha fast vita och gulan ska vara precis mittemellan lös och hård. Precis så vill jag också ha mina ägg nämligen, därför satte det sig i minnet. Det är inte särskilt lätt för mig att få till dem på det viset heller. Men pappa lyckades faktiskt så vi fick avnjuta perfekta ägg och vi tre hade en riktigt trevlig frukost. Syskonen började droppa in en efter en lite senare.
Jag vet inte riktigt varför jag tänker på de här händelserna utan jag bara gör det.

fredag 19 oktober 2012

Paintball

Vi spelade paintball för några veckor sen, eller maken spelade och jag och ett par andra fruar satt och solade oss. Herr Barbar var den drivande som låg bakom idéen och inbjudan men ändå var det lite av en chock att se honom. Han tog det hela seriöst, för han hade speciella paintball-kläder och egna vapen, dessutom såg han ut som en femåring i en godisbutik. Nu kan man tro att kläderna var gamla, slitna och oömma men icke, det var speciella inbyggda skydd och annat.
Fru Barbar var gravid och hade beräknad födsel omkring datumet för paintballen, men deras son trivdes så bra där han var så herr Barbar kunde spela i lugn och ro. Deras son föddes efter mycket om och men för någon månad sen ungefär.
När maken kom hem från jobbet igår så nämnde han att några på jobbet skulle spela paintball nu på söndag och trodde jag att Herr Barbar som verkligen gillar paintball vill vara med. Jag gav ett ärligt svar att jag tror chansen är liten för de fick barn för någon månad sen och det var ingen lätt födsel, de vill heller inte ha besök än utan försöker komma igen och hitta rutiner. Maken tyckte vi skulle fråga i alla fall, sagt och gjort ett mejl skickades idag till herr Barbar trots att ingen trodde han skulle kunna. Svaret han gav var väl mer eller mindre ja, ja, ja, ja men jag måste fråga frugan först. Jag blev positivt överraskad och nu blir det paintball på söndag för maken, jag och Hnokki har inte bestämt oss än.